hur gör man?

vi har alla våra brister, varenda människa. hur ska vi handskas med dessa? ska vi försöka acceptera dem? eller ska man försöka ändra på sig för någon annan och kanske till och med sig själv? eller ska man försöka bearbeta dem? vad gör man om personer i sin omgivning inte verkar acceptera dem?  om man trivs med sig själv, inklusive de negativa sidorna, som faktiskt är också bidrar till den man är, så ska man väl ändå inte ändra på dem? vem blir man då? en "bättre" versionen av sig själv eller en falsk? om man älskar någon för den den är så ingår väl också bristerna i den kärleken?


borde jag lära min av dig, min vän?

Det är farligt, men nyttigt enligt vissa att stanna upp i livet då och då och tänka efter. vilka beslut man tagit, gjorde jag rätt?varför gjorde jag så? varför gjorde jag inte det? jag har en vän ( du vet mycket väl vem du är käresta) som är väldigt duktig på att alltid stanna upp, analysera vad som hände och sedan lära sig från sina misstag eller njuta av de rätta valen hon gjorde. Min näre vän vet att jag är fruktansvärt dålig på detta, jag bara kör rakt igenom utan att ens tänka på vad fan jag håller på med. hon har länge försökt få mig att prata mer om mina bekymmer och säger att det känns bättre, det går dock inte, min "spärr" som jag haft hela mitt liv när det gäller att prata om MINA bekymmer släpper inte. jag har alltid varit och kommer alltid vara och föredrar att vara den som hellre lyssnar och hjälper mina vänner med deras problem istället för att ta tag i mina.  Jag vet inte om jag skulle våga stanna upp och känna efter nu heller faktiskt, då kommer dte nog så mycket tankar, analyseringar, funderingar och känslor så jag kommer tappa kontrollen. jag tycker det är så mycket lättare att bara köra rakt igenom, kanske för att det är så jag gjort hela mitt liv? snart kommer ju bägaren rinna över, den tiden är jag seriöst livrädd för.

vem fan tror du att du är?

va?. du är ta mig fan det mest sjukaste och förvridna människa på denna planet.
du säger en sak och gör en totala motsatsen till vad du sagt, du ljuger och försöker ha dina när och kära i något sorts jävla koppel. du säger de mest fula glåporden som finns, ber om ursäkt och jag förlåter dig.
jag säger något fult och sedan ber om ursäkt, säger att du förlåter mig men ska hela jävla tiden pika om vad jag sagt och dra upp det hela tiden. Du säger att mina andra när och kära säger fula saker om mig, och varför har jag inte den blekaste aningen om, du anklagar mig för en massa falska saker.  detta är bara ett axplock av allt, men vad får du ut av ditt beteende? jo bara mer ilska från mig och det dröjer inte länge förrän det slår över på mig och jag kommer att slå och sparka ihjäl dig med ett brett leende på läpparna.


ändå så älskar jag dig, vilken förmodligen gör mig till den mest sjukaste och förvridna människa på denna planet.

RSS 2.0