emely

28/5-2008, då har det gått sju år sedan, vart har tiden tagit vägen?
det sägs att tiden läker alla sår, jag kan inte riktigt hålla med om det.. eller jag håller inte alls med om det.
Saknaden är lika stor som för sju år sedan.  Det sägs också att man kan komma över allting, det kan jag inte heller hålla med om. Jag kommer aldrig kunna komma över att jag förlorade en av mina största tryggheter i mitt liv, en plats som aldrig kommer kunna fyllas igen, en plats som kommer förbli tom.
Många säger att du finns omkring mig och att du lever kvar i mig, men vad hjälper det?
jag behöver den tryggheten du gav mig, och speciellt nu, när man ska växa upp och försöka hitta sig själv och våga ge sig ut i världen. Det är nu jag ska sitta i ditt knä och lyssna på alla dina kloka råd och sedan välja min egen väg.

ibland när jag tittar mig i spegeln så kan jag se dig, och känner mig fruktansvärt stolt över att vara din.
tiden läker verkligen inte såren, komma över det kommer jag heller inte göra, och jag nöjer mig inte med att du lever kvar i mig.

jag kan inte ens säga att jag faktiskt har accepterat det hela ännu, och tror inte jag vill göra det heller.